Geirangerfjorden

Natten till onsdagen spenderades i en liten radhushytte. Ingen öppen spis denna gång utan ett hederligt element istället.

Vi tog första guidade turen runt Geirangerfjorden på morgonen och till att börja med låg molnen tätt. Det hade vi vant oss vid.
På vägen ut mötte vi ett av de ca. 170 kryssningsfartyg som stannar till i Geiranger varje sommarhalvår. Per och jag bestämde oss för att om vi kommer tillbaka till Geiranger så blir det på ett sådant.

Vattenfallet De Syv Søstre

Vi fick se några exempel på norsk tjurskallighet (de kallade det förstås för överlevnadsvilja/styrka eller likande). Detta i form av gårdar som låg på varierande höjd på fjällen runt fjorden. På någon av dem hade de tio barn och när de var små bands de fast med rep så att de inte skulle trilla ner medans föräldrarna jobbade på odlingarna. Ingen av gårdarna är bebodda längre, den sista övergavs 1961. Numera hålls de i skick av Storfjordens venner.

Vattenfallet här till höger kallas för friaren och ligger mitt emot De Syv Søstre. Enligt legenden så friade han till de sju systrarna i tur och ordning. När samtliga sagt nej fann han tröst i flaskan, som synes..

Mitt under Sightseeingturen så sprack det faktiskt upp mellan molnen så det gick att ta finare bilder på väg från Geiranger. Nu styrde vi färden mot Oslo.
På vägen mot Oslo passerade vi orten Lom där det finns en 850 år gammal Stavkyrka som är mycket vacker.