Way out West - Lördag

Igår avslutades festivalen och jag tog en promenad ner till Slottsskogen. Passerade då en fotoutställning, Planket, som hängde på staketet vid Majvallen. Hann bara se över den lite snabbt men det var många vackra foton på plats.

Ulrika och jag hade inte många favoriter under lördagen så vi började därför inte dagen förrän kl. 16 och då med Olle Ljungström. Var lite nyfikna på vilket skick han är i då han har diabetes, alkohol-, drog- och psykiska problem. Vi stod långt fram, som tur var spelade han i tältet för rätt som det var föll regnet utanför.

Olle var mager och såg sliten ut. Han gick med käpp och Ulrika och jag (yrkesskadade) började spekulera i om han hade diabetessår på fötterna, om han hade hemsjukvård, någon stackars diabetessköterska som försöker motivera till en hälsosammare livsstil o.s.v.

Läste sedan att han trillat ner från en stege i mars och brutit bägge fötterna så några diabetessår var det kanske inte tal om, trots allt. Olle gav järnet, glömde visserligen texten vid något tillfälle fast han hade den i ett häfte på scenen och det var inte alltid han använde mikrofonen men det var en rolig show och publiken var stöttande och sjöng med för full hals.

En härlig upplevelse.

Efter Olle var klar regnade det fortfarande så vi passerade förbi Dead Prez och gick till Rumpan bar på Linnégatan där vi åt och tog ett par Mojitos. När vi tröttnat på det och det blivit uppehåll gick vi tillbaka till festivalen, diggade en stund till Basement Jaxx och försökte sen lyssna på My bloody Valentine men det var bara ett enda långt gitarrbröl utan någon sång så vi tröttnade snabbt.

Gick istället och ställde oss långt fram på kvällens sista konsert med Lily Allen. Det är en supercool tjej med en väldigt fin röst och blev en perfekt avslutning på festivalhelgen.