Carl-Einar och Alice

Två gånger, hittills, har vi utnyttjat vår Lisebergskort.
Första gången var det sista chansen för i år att se Carl-Einar Häckners varité.

Han var lika fantastiskt rolig som vanligt och vi (med många flera) skrattade så vi hade ont i magen.
Vi lyckades få bra platser långt fram och, vem vet, kanske vi syns på den TV-inspelning som gjordes. Den lär väl dyka upp senare i höst.

Tre artister hade han med sig, matrosen Tigris som var grym på rockring, glasbalansmannen Richardo och luftakrobaten Manda. Otroligt duktiga alla tre.

Andra gången vi gick till Liseberg, i onsdags, var det för att se legenden Alice Cooper. Det var vi långt ifrån ensamma om och vi var inte ute i god tid så platserna blev stående långt bak.

Jag kollade mest på storbildsskärmen.

Lånat från Aftonbladet

 Alice äntrade scenen i en jacka med spindelarmar och sjung om Black Widdow. Sen bytte han jacka eller fler kläder mellan varje låt, delade ut Alice Cooper sedlar (som de som stod nära kunde fånga), sjung en låt med en stor orm runt halsen, en låt till en kvinnodocka och sen blev han Frankenstein och fick fram ett monster.

Förbannat kul att se på, men hade varit roligare att stå längre fram förstås.

Lånat från G-P

 Eftersom jag skulle jobba dagen efter kunde vi inte stanna till slutet så vi fick inte höra Poison, som förstås är favoriten.