En vit Jul

I år blev det faktiskt en vit Jul, det såg mörkt ut ett tag men den 23:e kom det tillräckligt med snö för att det skulle lägga sig ett lager till dagen därpå.

Lördagen den 22:e lagade vi lite julmat.
Jag lade in två sorters sill, Svartvinbärssill och Leilas senapssill.
Dock modifierade jag recepten lite.

Till Svartvinbärssillen använde jag Charlottenlök istället för silverlök, malen koriander istället för frön, frysta blåbär istället för svarta vinbär (som vi inte hade) och ingen likör.
Använde även ursaltad saltsill istället för inläggningssill (betydligt billigare och minst lika gott).
Den blev väldigt god fast nästa gång håller vi oss nog till 12 timmars ursaltning, som det står på burken, istället för 15 timmar.

Till senapssillen tog jag också ursaltad saltsill från Klädesholmen och senapen jag använde är Slotts sötstarka. Väldigt god även denna, men nästa gång skall jag nog ta en senap med ytterligare sting i.

Per gjorde Per Morbergs honungsglaserade revbensspjäll och en jordärtskocksgratäng.
Båda blev, förstås, suveränt goda och smarriga.

Gratängen, före gräddning

Den 23:e var det dags för ett litet julbord hos föräldrarna, som traditionen bjuder.

Pappa hade bakat vackra och goda pepparkaksmuffins som han pyntat fint.
Mamma hade gjort allt annat kan man säga.

Så var Julaftonen här. Vi hämtade upp föräldrarna (nu är det vi som har störst bagage) och tog vägen om Kvibergs kyrkogård.
Där satte vi en hyacint och tände lyktan på mormor och morfars grav innan vi tog oss vidare upp till kusinerna på Tjörn.

En redig kakfrossa med nio sorters kakor blev startskottet för julfirandet.
Medans barnen (och några vuxna) tittade på Kalle Ankas jul tog Per, pappa och jag en promenad runt Myggenäs.

Hittade en fin vintergrind och slängde även en blick på det äldre, mer lantliga Myggenäs.

Klockan 18 var det dags för mat!

Mina och Pers bidrag gick hem liksom all annan mat också förstås. Inte svårt att äta sig mätt när faten skickades runt.

När det var avdukat och alla samlat sig i vardagsrummet knackade det på rutan.
Utanför stod Sveriges coolaste tomte.

Han fick ha lite assistans av Anita ibland

Go kram av Emma

När tomten lämnat oss och Tova kommit tillbaka från sitt dåligt tajmade inköp av Kamratposten så fortsatte julklappsutdelningen med de paket som låg under granen.
Ca. tre timmar tog det, som vanligt.

Strax före midnatt var det så dags för risgrynsgröt och i år blev det Per som fick mandeln.
Får se om det kan få någon betydelse för mig... :-)
Sen var det jag som styrde bilen hemåt genom regnet som nu dragit in. Fort gick det inte, men vi kom hem säkert.