Plus en till?!

Redan innan vi fick Astor visste Per och jag att vi ville ha fler barn och det hyffsat tätt.
Exakt hur tätt det skulle bli visste vi inte då, men det vet vi nu...

Jag fick tillbaka min mens och det regelbundet redan i mars, två månader efter att Astor föddes.
Inte helt optimalt tyckte jag som ammade som en galning och tänkte att jag kanske kunde få sluppit den ett tag till. 

Nåja, då var jag mest glad över att jag inte blivit gravid igen eftersom två barn på samma år hade känts lite väl intensivt.
I november fick jag ingen mens och då tog vi ett graviditetstest och här är vi nu.

Tisdagen den 10 december var jag på inskrivningssamtal hos barnmorskan på Majornas MVC. Inger, som jag hade sist, hade (otroligt nog) hunnit gå i pension så jag fick träffa Britta.
Britta är i 40-årsåldern och betydligt rappare än Inger och det passar mig bra.
Vi gick igenom mina alkoholvanor under det sista året och kunde konstatera att de var i stort sett obefintliga.
Vi bokade in tider för KUB-test i januari (nu har jag ju fyllt 35 år så det är gratis) och rutinultraljud i mars.

Onsdagen den 8 januari var jag tillbaka på MVC och tog inskrivningsprover och proverna för KUB-testet.
Hb: 143 g/L (bättre än någonsin)
Blodtryck: 130/70 mmHg
Blodsocker: 5,4 mmol
På fredagen fick jag brev från Britta att mitt järnvärde var lågt och att jag skall börja med järntabletter på en gång och så var det när jag väntade Astor också.

Det som stör mig lite är att, i brevet som jag fått rekommenderas:
"I första hand Duroferon 100 mg varannan till var tredje dag.
I andra hand Niferex 100 mg varannan till var tredje dag"
Eftersom jag fick lågt järnvärde sist också så har jag, sedan tre veckor innan provtagningen, tagit Niferex 100 mg varje dag.
Ändå ligger jag alltså lågt i järn.
Jag skall be Britta om att få ta om järnvärdet någon gång under graviditeten (gjordes aldrig förra gången, vad jag vet) för att kontrollera att det stiger eller åtminstone inte går ner ytterligare. 

Måndagen 20 januari var vi på Ultraljudsmottagningen på Östra Sjukhuset. Nu var det dags för Ultraljudsdelen av KUB-testet samt resultatet.
Allt såg fint ut, ett barn (puh! Tvillingar stod inte på önskelistan..) som rörde sig hit och dit.
Resultatet blev det samma som sist, dvs sannolikheten för allvarliga kromosomavvikelser uppmättes till minimala 1 på 20 000 så vi kunde ännu en gång lättade pusta ut. 
Nu är det bara att vänta, i månadsskiftet juli/augusti är det tänkt att vi skall bli fyra.

Idag (tisdagen 20 januari) var jag tillbaka hos Britta på MVC.

Hon tyckte inte att järnvärdet var något att hänga upp sig på, det var 20 mcg/L vid provtagningen. Exakt samma som jag hade när jag väntade Astor.

Hon tyckte att jag skulle fortsätta med järntabletterna varje dag så det kör jag på.

Nästa grej är rutinultraljudet som vi bokat in den 6 mars, Britta och jag skall ses igen i slutet av april.