Plötsligt händer det!

Väntan är över.
I går, lördagen den 9:nde augusti kl. 07.18 föddes vår dotter, Astors lillasyster.
Längd: 51 cm.
Vikt: 3570 gram.
Huvudomfång: 34 cm.

Det gick undan kan jag meddela.
Skall göra ett mer detaljerat inlägg om själva förlossningen när vi fått journalen, men i stort sett gick det till så här.

Kl. 02.30 vaknade jag av att jag kände en värk.
Kom någon mer och sen kl. 03.37 gick plötsligt vattnet.
Jag for upp ur sängen för att inte blöta ner allt för mycket, det blev lite kalabalik, Astor vaknade, vi fick byta lakan, jag duschade med mera.

Vi ringde förlossningen och fick rådet att ta det lugnt, vänta tills det var 5-6 minuter mellan värkarna och sedan komma in.
Vi ringde föräldrarna som satte sig i bilen från Solhem för att kunna ta hand om Astor. 

Vi gick och lade oss igen, Per och Astor somnade om och jag väntade på nästa värk.
Den dröjde, så jag ringde föräldrarna och styrde om dem till sitt hem, tills det hände något mer.

Kl. 04.40 kom det en värk igen, sen kom de först var tjugonde minut för att sedan öka på ganska snabbt i täthet.
Vi ringde föräldrarna som kom hit strax före kl sex, vi åt frukost, flyttade över Astors bilstol till föräldrarnas bil och åkte till Mölndal vid kl. 06.30.

I bilen på väg dit kände jag att nu händer det grejer, värkarna var intensiva och täta så jag blev orolig för att en krystvärk inte var långt borta.
Ca. kl. 06.45 var vi framme, jag åkte upp till förlossningen medan Per parkerade.

Förlossningen ligger högst upp, på plan 11 och det kändes som en evighet i hissen.
Jag fick komma in på undersökningsrummet och prata med en undersköterska som sedan gick för att hämta en barnmorska.

Under tiden kom Per upp och masserade mig medan jag hängde över en diskbänk och väntade på barnmorska och, kanske framförallt, lustgas.
Jag började må illa och kräktes i diskhon (känns igen från förra gången), Per gick för att skynda på barnmorskan. 
Vi kom precis i skiftbytet, så det var därför det dröjde.

Per kom tillbaka med Barnmorskan Eva som frågade om jag ville ha smärtlindring.
Jo tack, det ville jag ju gärna så då fick vi komma in på ett rum.
Då var klockan ca. kl 7 och 20 minuter senare var den lilla alltså född.
Någon undersökning för att se hur öppen jag var blev det aldrig tal om då huvudet var på väg när jag fick av mig byxorna.

Jag hade önskat mig en snabb och lätt förlossning och så mycket snabbare går det ju inte att få. Lätt kändes det också när jag väl sugit i mig lite lustgas och så många förfärliga krystvärkar blev det inte heller innan det var klart.

Ja jösses, vi var rätt omtumlade och det tog en stund att landa efter den resan.
Idag fick lillan ett OK av barnläkaren och nu har vi kommit hem.
Snart skall hon få träffa storebror.