Förlossningen

Detta blir det sista inlägget (i alla fall på ett bra tag) med Etiketten "Gravid", för det är jag alltså inte längre.
Det ett väldigt långt inlägg och ev. lite svamligt.
Efter barnmorskebesöket (tisdagen den 15:e jan), från kl. 16 ungefär, så började det så småningom komma värkar lite tätare.
Kl. 18 ändrade de karaktär och blev något mer intensiva samt regelbundna.
Vi passade då på att äta middag. 
Körde med pasta för det är ju bra att ladda med kolhydrater inför stora fysiska utmaningar och jag var rätt säker på att en förlossning är just det.

Jag låg mest i soffan med en varm vetekudde på magen som Per värmde i micron med jämna mellanrum och så tog han tid på värkarna med en app som jag laddat ner.
Efter ett tag gjorde det mer ont och jag mådde illa, vankade då lite av och an innan jag blev akut illamående och spydde upp middagen. (åh nej, kolhydraterna!)
Jag klarade inte av att böja mig så jag spydde i handfatet och där blev det då stopp...
Jag tömde vattenlåset i en hink och spolade ner på toaletten. 
Det var något jag tänkt på att vi behövt göra ett tag ändå, det har runnit lite trögt så det var bra att få det avklarat :-)

När jag spytt mådde jag genast lite bättre igen men värkarna kom nu ungefär 3 på 10 minuter och satt i en minut och det är då, man enligt informationen vi fått, bör åka in till förlossningen.
Kl. 22.30 ringde jag Mölndal och fick prata med en Barnmorska som rekommenderade en varm dusch, om jag orkade med det, samt att jag skulle ringa tillbaka sen och rapportera.
Under duschen kändes det bättre igen, skönt med värme, men efter att jag torkat mig och klätt på mig kände jag absolut att jag ville in. 
Ringde igen ca. 23.20 och fick då komma till Mölndal (när jag ringde första gången sade Barnmorskan att det troligen bli Östra som hade plats, men till min glädje blev det Mölndal vi fick komma till).

Åkte med spypåse i handen och bakåtlutat säte vilket gick bra, även om det inte var helt bekvämt att sitta fastspänd.
Strax före midnatt kom vi upp till förlossningsavdelningen, togs emot av en Undersköterska som visade in oss på ett undersökningsrum.
Hon gick sen för att hämta en Barnmorska och jag gick fram och tillbaka på golvet och andades genom värkarna. 
Det kändes ändå helt OK och jag började bli lite orolig för att vi åkt in för tidigt.
Mardrömmen är ju att Barnmorskan skall säga att jag är öppen typ en cm. och lika gärna kan åka hem igen.

Barnmorskan Sara kom efter en stund och kopplade upp mig med CTG. Det skulle jag ligga med 20-30 minuter, eventuellt längre om något avvek.
Tyvärr hade Astor lite hög puls precis i början så jag fick ligga en stund till på den ganska hårda britsen innan Sara var nöjd.

Inte skönt att ligga här, men det gäller att hålla skenet uppe.

Klockan ett var det dags att kolla hur öppen jag var och det visade sig vara 8 cm, mitt önskedrömsscenario! 
(Samtidigt bye bye till epidural, om jag nu hade velat ha det.)
När jag tänkt på den stunden innan har jag tänkt vad underbart det skulle vara om man var öppen just 8 cm för då har man ju kommit väldigt långt i processen.

8 cm! Mitt livs näst lyckligaste ögonblick ;-)

Sara blev väldigt överraskad, hon tyckte att jag verkade så lugn att hon var rädd (som jag) för att jag knappt skulle vara öppen alls. 
Jag fick en massa lovord, vilket kändes väldigt skönt i det läget, och nu fick vi även komma in på ett förlossningsrum.
Där går vi in kl. 01.20.

Sara skrev en fin skylt till oss

Lustgas får jag på en gång; 50% lustgas 50% syrgas.
Men jag hinner bara dra tre andetag innan jag blir illamående och spyr en andra omgång. 
Per hinner, som tur är, dra fram en spypåse.
Mår mycket bättre (igen) efter spyan och fortsätter andas lustgas när det kommer en värk.
Lustgasen är verkligen en livräddare, tar udden av värkarna och gör så att man slappnar av.
Jag får instruktioner om att pausa med lustgasen mellan värkarna och försöker göra det, men den är allt bra trevlig att dra in.

Kl. 01.45, medan Per står och gnuggar min rygg, får jag en något kraftigare och längre värk och vattnet går.
Jag har fortfarande på mig mina mammajeans som blir alldeles blöta och jag tänker att de hade jag ju tänkt ha på mig när jag åker hem. Typiskt.
Någonstans här sätts en elektrod på Astors huvud för fortsatt CTG-övervakning.

Kl. 02.30 är jag öppen 10 cm och således "vidöppen".

I journalen står att kl. 02.41 så får Astor en patologisk kurva med flera förlängda sena decelerationer (Det vill säga att han går ner i puls efter en värk) samt takykardi (snabb puls, däremellan, gissar jag).
De kallar på förlossningsläkaren Mattias som kommer och tar ett skalpprov på Astor för att kolla hans PH-värde och det ligger bra på 7,25.

Kl. 03.14 tar de tempen på mig som är 38,1 och jag får två Panodil som febernedsättande. Troligen "arbetsfeber" som Sara kallar det.
Hon sätter en nål i handryggen (en grön, de är tjocka!) och kopplar koksaltslösning som vätskeersättning samt tar ett BAS-test (behövs om man skall få blodtransfusion).
Här står jag sen en stund på knä och hänger över ryggstödet på sängen, som är upphissat, för att se om barnet kan komma neråt lite snabbare. Det verkar dock inte funka så jag får lägga mig i halvsittande igen.

Kl. 04.00 har Astor fortfarande en patologisk kurva så Mattias kommer tillbaka och tar ett nytt Ph-prov och det ligger fortsatt bra på 7,32.
Nu tycker de dock att det börjar bli dags för Astor att komma ut så Sara kopplar på ett värkstimulerande dropp kl. 04.15.

Kl. 04.30 kommer krystvärkarna och de är inte nådiga.
Det är som ett enormt tryck inifrån neråt som inte går att hejda samtidigt som jag känner mig rädd för att ta i då det känns som att jag kommer delas på mitten.
Sara tappar min urinblåsa på 300 ml. för att inte den skall vara i vägen. 

Jag får information om att böja upp benen, ta spärn mot madrassen och krysta. Mattias håller i mitt vänstra ben, i rummet finns även Sara, en Barnmorska till, en undersköterska och Per förstås. 
Ett helt gäng med andra ord.
Lustgasen är fortfarande min bästa vän och Mattias frågar mig flera gånger om jag verkligen har en värk när jag ligger där och suger i mig. 
Jag erkänner att det har jag kanske inte just då, men det kommer säkert en snart..
Klämmer Pers hand hårdare och hårdare, känns det som i alla fall.

Efter en stund säger Sara att nu åker barnet i alla fall inte tillbaka in igen efter varje krystning, så nu är det nära. 
De hotade ett tag med pallen, en hästskoformad sak som inte såg go ut att sitta på och jag krystar på för att slippa den.

Kl. 04.58 liksom glider han ut och allt släpper.
"Fin gosse föds i framstupa kronbjudning. Skriker direkt."
Och det gjorde han, fyra rejäla skrik innan han blev lugn.
Då han var överburen hade han knappt något fosterfett kvar på sig utan var fin med en gång och behövde knappt torkas av.
Alldeles perfekt med pappas grop i hakan och mammas näsa.

Lättad och lite hög.

Navelsträngen är kort, så han kan inte komma upp på mitt bröst med en gång. Sara fixade snabbt med navelsträngen och sen får jag Astor på bröstet. 
Sara ger en spruta Syntocinon för att livmodern skall dra ihop sig och efter en sista liten krystning från min sida så kommer moderkakan ut. 
Den är hel med alla hinnor och ser ut som den skall, livets träd.

Sara förevisar moderkakan

Från journalen: Det har uppstått en djup vaginalruptur kl. 7 i nedre halva vagina samt en perinealruptur grad 2. Sfinktern helt oskadd.
In med Mattias igen som påbörjar den trixiga delen av syendet och sen avslutar Sara.
Jag sprack alltså rätt rejält, men inte helt vilket jag är oändligt tacksam för. Öm just nu förstås, men om ett par veckor lär det vara helt OK.
Total blödning 400 ml, så det var inte farligt.

 Sara instruerade hur man bäst "lägger till" för att amma.

Sen var det dags för fin frukostbricka med goda mackor och varm choklad.
Åh, vad gott det var!
En skiva från Göteborgs symfoniker blev Astors första present.
Vikt: 3525 gram
Längd: 52 cm
Huvudomfång: 36 cm 

Mitt coola förlossningsbrev struntade vi i. 
Sen avnavling (som vi var noga med) kör de med sedan ett tag på Mölndal och sedan juni 2012 även på Östra.
Jag hade skrivit hellre ett klipp än sfinkterruptur och min sfinkter klarade sig ju. 
Jag hade skrivit att jag ville sitta och gunga på en pilatesboll och ta ett bad om det fanns tillgång till det, men inget hanns liksom med.
Låtlistan som jag förberett i mobilen är fortfarande ospelad och boken av Leif GW som jag hade med mig är fortsatt oöppnad.
Minst lika glad för det är jag :-)

Mina fina killar och hjärtan