Idag kände jag att jag behövde komma från stan och gärna en bit bort, på en riktig utflykt. Efter en kort tids övertalning, som mest gick ut på att jag var väldigt bestämd, så var Per med på noterna.
Vi tog bilen upp till Solhem, parkerade, kollade in huset, såg längtansfullt på båten och gick sedan ner till havet.
På vägen ner såg vi inte mindre än sex Rådjur som satte av och sneddade över isen då de fick syn på oss.Jag berättade för Per att när jag var barn så kunde man, vissa vintrar, gå över till Kråkan.
Sagt och gjort, detta är ju just en sådan vinter.
Vi började dock med att först gå ut till musselodlingarna, som ligger i linje med Kråkholmarna, innan vi gick bort till ön för att kolla in våra badställen.
Per "issnorklade" över platsen där han snorklade i somras. Farleden var det is på men man kunde se en tydlig gräns till där den går och isen där såg inte alls lika tjock ut som den övriga så vi var försiktiga då vi närmade oss Orustsidan av Kråkan och tog oss upp på ön.
Jag lade mig en stund på "Kjells klippa", blundade och längtade våldsamt sisådär 5-6 månader framåt.Det skall bli helt underbart när sommaren väl kommer!
Musslorna var frostbitna men minst lika vackra som under sommartid.
Då vi tagit oss runt Kråkan kom det en isbrytare i fjärran, svaret på varför isen 
i farleden var så bräcklig fick vi därmed, den får helt enkelt inte ligga så länge. Strax därefter kom ännu en isbrytare.
Vi var dock nästan uppe på land igen.
Det var en hel del folk ute på isen, de flesta med långfärdsskridskor och isen var perfekt för det. Slät och ganska blank så de lär haft bra glid.
Efter vårt isäventyr promenerade vi den långa vägen tillbaka till Solhem och bilen.
Vi åkte till Torp och åt innan vi styrde kosan hem till Göteborg och vardagen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar