Ett ljus för Elin

Jag brukar inte vara något större fan av alla de Facebookevenemang som dras igång men när en tjej startade "Tänd ett ljus för Elin", för nyligen brutalt mördade Elin Krantz, så var jag helt med. Evenemanget tog plats fredagen 1 oktober kl 20.00 och man skulle göra det hemma, bland nära och kära.
Dagen till ära köpte jag en bukett vackra rosor på väg hem efter jobbet.
Det är också något jag aldrig gör annars men så påminns man om att livet ibland är alldeles för kort.
Jag tror inte att något mord har berört mig så djupt som detta. Mycket beror säkert på att det kommer lite närmare.

Från jag var 21 tills jag var 30 bodde jag vid Eketrägatans hållplats. Jag åkte ofta Femmans nattvagn hem från en helkväll på stan just vid 4-tiden på morgonen.
Vännen Ida bodde några hundra meter från hållplatsen Vågmästareplatsen (hållplatsen efter Hjalmar Brantingsplatsen, där Elins kompis gick av) och jag några hundra meter från Eketrägatans hållplats (hållplatsen efter Gropegårdsgatan, där Elin bodde och skulle gått av).

Varken Ida eller jag slogs någonsin av tanken att någon skulle kunna vilja en illa, än mindre ha ihjäl en.
Vi var ofta ute och har åkt nattvagnen hem hundratals gånger, mer eller mindre nyktra.
Det känns ofattbart att, om vi hade bott kvar, hade det varit en sak som vi kanske hade varit tvungna att omvärdera.

När man är i 20-årsåldern har man inte råd att ta Taxi hem varje helg för 200 kronor och det skall man inte heller behöva.
Jag blir så arg och ledsen när jag tänker på Elin och hennes sista tid i livet.
Per och jag tände ett ljus för henne och hoppas att hon nu har det bra.